“Som från ingenstans dök hon upp på den vita herrgården en januaridag 1904. En liten klen halvårsgammal flicka med tunt ljust hår. Att hon var efterlängtad var det inga tvivel på. Den redan medelålders grevens ögon lyste av stolthet när han försiktigt tog upp henne på armen och tryckte henne intill sig. Hon döptes till Signe Birgit Julia Fredrika och växte upp som en liten ljuslockig sagoprinsessa på Sjöred”.

Texten är hämtad ur Agneta Tjäders fantastiska bok “Flickan från Ingenstans” som handlar om Birgit Th Sparres spännande och fascinerande liv.

Men vem var den söta lilla flickan var och varifrån kom hon? Varför fick hon aldrig sitt namn i adelskalendern? Vem var hennes föräldrar?

Att det kunde stå ”Fader okänd” i församlingsböckerna var inte så ovanligt, men att det stod ”Moder okänd” tillhörde inte vanligheterna. Många undrade varifrån hon kom och det spekulerades t.o.m. om hon var av kunglig börd och resultatet av en hemlig kärlekshistoria.

Men grevparet berättade aldrig för någon varifrån den den söta lilla flickan kom, inte ens grevinnans dagböcker avslöjade någonting om härkomsten. Det visste bara Birgits adoptivföräldrar, Greve Carl George Sparre och hans hustru Signe och ingen annan fick någonsin veta något om hennes bakgrund, inte ens Birgit själv.

Birgit växte upp som ensamt barn på den vackra herrgården Sjöred med sina adoptivföräldrar. Men hushållet var betydligt större än så, då den stora gården hade många tjänstefolk.

Även om Birgit inte hade inga syskon så hade hon många lekkamrater bland Hökabarnen, elva syskon vars far var knekt och lagårdskarl på Sjöred. Statarbarnen och Birgit höll alltid ihop och hade mycket roligt tillsammans.

I dagsverksstugan samlades gårdens anställda efter dagens slit och där satt Birgit och Hökabarnen och lyssnade på historier och skrönor. Det var från dagsverksstugan som Birgit hämtade inspiration till många romanfigurer och händelser i sina böcker.

Birgit växte upp med många djur omkring sig som alla blev väl omhändertagna på Sjöred. Greven var noga med att alla behandlades väl och när hästarna blev gamla fick de pensioneras och bara dra lätta lass. Birgit hade egen gris som hette Arvid och som var trogen som en hund. Men hundarna älskade hon allra mest och det var många hundar på Sjöred genom åren. När Birgit var 10 år fick hon Sankt Bernhardsvalpen Trogen som var hennes vän tills han en dag gick genom isen på sjön och drunknade. Men Trogen lämnade henne inte som de andra hundarna gjort, Birgit kände att han många gånger fanns vid hennes sida under hennes promenader.

När Birgit var sex år började hon på Franska skolan i Stockholm, dit även föräldrarna följde med under terminerna. Efter sex års skolgång fick Birgit en egen guvernant som studerade med henne hemma på Sjöred. Därefter blev det ytterligare två år på Franska skolan. Birgit bodde då inackorderad hos familjens vänner, men hade ständig hemlängtan till Sjöred och sin älskade hembygd.